Jag har inte glömt bort bloggen...

... det är bara lite mycket annat just nu, både privat och när det gäller jobb. Trots detta har jag i alla fall hunnit läsa en del böcker som däremot inte har blivit recenserade ännu. Hoppas hinna ta igen det till helgen så då har ni förhoppningsvis nya inlägg att se fram emot, om inte annat ska ju månadens läsning snart summeras också!

♥, ...

Recension: The Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin

“And just like that, I was completely, utterly, and entirely,
His.”
― Michelle Hodkin, The Unbecoming of Mara Dyer

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Utgivningsår: 2011
Språk: Engelska
Beskrivning: Mara Dyer doesn’t think life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there. It can. She believes there must be more to the accident she can’t remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed. There is. She doesn’t believe that after everything she’s been through, she can fall in love. She’s wrong. (från Goodreads)

Nej, nej, nej, nej, nej. Nej. NEJ. Helst av allt skulle jag vilja slippa skriva en recension av den här boken för jag är mest av allt glad att den är över och vill inte ägna mer tid åt den. Men jag ska skriva en recension i alla fall. Om du inte redan gissat så tyckte jag inte alls om den här boken. Jag hade hoppats på en berättelse fylld av mystik och med lite övernaturliga inslag. Jag räknade med att det skulle vara en kärlekshistoria också (det är ganska uppenbart), vilket jag inte hade något emot så länge det också finns en handling i boken.

Det började ganska bra men gick snabbt utför när Mara träffar Noah, skolans "badboy" som alla tjejer vill ha (tyvärr händer det alldeles för tidigt i boken). Efter att Mara träffat Noah är handlingen i denna boken som bortblåst och jag tvingas istället stå ut med beskrivningar, sida upp och sida ner, om hur fantastisk Noah är på alla sätt och vis. Framförallt hur snygg han är. Mara tänker knappt på något annat. Vilket är ganska konstigt, för visserligen ser Noah kanske bra ut men hans beteende är inte det minsta romantiskt, bara creepy, och att Mara fortsätter tråna efter honom är helt obegripligt. Inte ens när hennes enda vän "varnar" henne för hur Noah bukar behandla tjejer lyssnar hon. Trots att Noah fortsätter med beteenden som hon bett honom sluta med (tex att alltid öppna bildörren åt henne, att inte låta henne välja själv vad hon vill beställa när de är på restaurang) accepterar Mara det, för han är ju så fantastiskt snygg. Jag vill kasta boken i väggen. 

Jag tror inte alls på deras kärlekshistoria för den saknar build-up (nej, att låta dem hamna i massa "oj, vad nära det var att vi kysste varandra"-situationer räknas inte!). Varför skulle just dessa två vara mer intressanta tillsammans än några andra karaktärer? Varför känns det fortfarande, mot slutet av boken, som att den enda eller i alla fall främsta anledningen till att Mara faktiskt gillar Noah är hans utseende? 

I skuggan av kärlekshistorien finns den mystiska och lite övernaturliga berättelse jag hoppats få läsa, men den känns inte särskilt genomtänkt eller välskriven. Flera olika lösa trådar trycks ihop för att författaren bestämt sig för att de ska passa ihop, trots att det inte finns någon koppling mellan dem. Resultatet blir mestadels förvirrande (och inte på ett "oj, detta hänger inte ihop jag måste läsa mer och få veta vad som hänt!"-sätt utan snarare på ett "jag tror inte ens författaren vet vad hon menar med det här!"-sätt).

Det här var absolut ingen bok för mig. Jag fick tvinga mig igenom den (jag gillar inte att inte läsa klart böcker, hur dåliga jag än tycker att de är) och jag kommer definitivt inte läsa fortsättningen. Jag trodde Twiligt var illa men detta var nog något slags nytt rekord. Samtidigt hade jag kanske gillat det här om jag varit sisådär tio år yngre när jag läst det (jag gillade Twilight när jag läst den första gånger, men har sedan dess ändrat åsikt ganska rejält, inte minst på grund av Breaking Dawn). Vilket faktiskt skrämmer mig lite, för tjejer borde inte gilla Noah.

Jag tillhör inte huvudmålgruppen för den här boken, men det borde inte vara omöjligt att skriva bättre YA-böcker som även äldre personer kan tycka om. Jag vet att det går. Så mycket sämre kan det i alla fall knappast bli.

Rant over.

Betyg: ✮ -

Recension: Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz

“I got to thinking that poems were like people. Some people you got right off the bat. Some people you just didn't get--and never would get.”
― Benjamin Alire Sáenz, Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe 

Titel: Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe
Författare: Benjamin Alire Sáenz
Utgivningsår: 2012
Språk: Engelska
Beskrivning: Aristotle is an angry teen with a brother in prison. Dante is a know-it-all who has an unusual way of looking at the world. When the two meet at the swimming pool, they seem to have nothing in common. But as the loners start spending time together, they discover that they share a special friendship—the kind that changes lives and lasts a lifetime. And it is through this friendship that Ari and Dante will learn the most important truths about themselves and the kind of people they want to be. (från Goodreads)

Den här boken gav mig lite dubbla känslor. Generellt tyckte jag väldigt mycket om den och det finns delar i den som jag verkligen älskade, men samtidigt hade jag hela tiden en känsla av att jag aldrig riktigt lärde känna någon av karaktäererna i boken. Antagligen beror det på sättet boken är skriven på, det är väldigt mycket dialog och lite beskrivningar. 

Aristotles och Dantes relation är det centrala i boken och jag är inte alltid helt säker på att jag faktiskt känner att de har en sån "connection" som boken vill att jag ska känna att de har. I vissa ögonblick finns den absolut där, men i andra... nja. Det händer inte jättemycket i boken så att deras relation verkligen känns trovärdig blir extra viktigt och det funkar för det mesta men inte alltid. 

Det är dock väldigt korta kapitel i den här boken vilket gör att tempot känns högt när man läser. Det är möjligen anledningen till att slutet i boken känns lite hastigt, som att allt "löser sig" väldigt snabbt och enkelt. Det hade nog inte skadat att låta boken vara ytterligare några sidor lång för att inte stressa fram slutet på samma sätt.

Men som sagt, jag tycker väldigt mycket om den här boken även om jag nog låtit ganska negativ hittills i den här recensionen. Det är en väldigt fin berättelse med många söta "moments" och vackert språk. Ibland känner jag bara att delarna fungerar bättre än helheten.

Betyg: ✮✮✮✮

30 days of books: Day 03 - Your favourite series

Min favoritserie
Titel: Harry Potter-serien
Författare: J.K. Rowling
Utgivningsår: 1997-2007
Språk: Engelska/svenska
Beskrivning: Harry Potter has never played a sport while flying on a broomstick. He's never worn a Cloak of Invisibility, befriended a giant, or helped hatch a dragon. All Harry knows is a miserable life with the Dursleys, his horrible aunt and uncle, and their abominable son, Dudley. Harry's room is a tiny cupboard under the stairs, and he hasn't had a birthday party in ten years. But all that is about to change when a mysterious letter arrives by owl messenger: a letter with an invitation to a wonderful place he never dreamed existed. There he finds not only friends, aerial sports, and magic around every corner, but a great destiny that's been waiting for him... if Harry can survive the encounter. (från Goodreads, bok 1)

Att Harry Potter-serien är min favoritserie är ganska enkelt att upptäcka om man kollar i min bokhylla. Jag har läst hela serien på både svenska och engelska och äger förutom de svenska utgåvorna till och med dubbla exemplar av de engelska versionerna av böckerna (ja, det är nödvändigt på grund av att omslagen ser olika ut!) och de har alla blivit lästa flera gånger. Här valde jag att låta det svenska omslaget till Fången från Azkaban illustrera hela serien, eftersom det är en av mina favoritböcker i serien och dessutom ett av mina favoritomslag.

Jag tillhör generationen som vuxit upp med Harry Potter, som längtat efter varje ny bok i serien för att få veta hur berättelsen skulle fortsätta och som slukat varje ny bok så fort jag kunnat lägga vantarna på den. När femte boken släpptes minns jag hur jag inte orkade vänta på den svenska översättningen utan gav mig på den engelska boken direkt, så den ca 700 sidor tjocka boken blev den första "riktiga" boken jag läste på engelska. Det tog sin lilla tid i början, men jag vande mig mer och mer vid att läsa på ett nytt språk och när jag väl läst klart boken insåg jag hur mycket jag missat genom att inte läsa på originalspråk innan. Så det var bara att köpa de engelska utgåvorna av de fyra första böckerna och läsa dem också!

Mitt första minne av serien är en bild av att första boken som stod i en bokhylla i klassrummet när jag gick i trean (tror jag det var!). Harry Potter och De Vises Sten var en av alla böcker vi kunde välja bland att läsa. Jag hade lagt märke till den men höll på att läsa andra böcker och fick aldrig chansen att börja läsa den innan vår lärare bestämde sig för att Harry Potter skulle vara boken hon läste högt ur när det var fruktstund. Jag fastnade direkt för berättelsen, men så blev det lov innan hon hunnit läsa klart boken, och det var ju spännande, så jag tvingade min pappa att köpa boken åt mig och läste resten själv!

Hur många andra bra serier jag läst och kommer läsa tror jag aldrig något riktigt kan överträffa Harry Potter - det är något speciellt med en serie där man för varje ny bok vuxit med huvudpersonerna och tillsammans med dem fortsätta utforska Hogwarts och trollkarlsvärlden. De sju böckerna i Harry Potter-serien tillhör de få böcker som jag faktiskt läser om med jämna mellanrum!

♥, ...

Recension: The Kite Runner av Khaled Hosseini

“It may be unfair, but what happens in a few days, sometimes even a single day, can change the course of a whole lifetime...”
― Khaled Hosseini, The Kite Runner

Titel: The Kite Runner
Författare: Khaled Hosseini
Utgivningsår: 2002
Språk: Engelska
Beskrivning: The Kite Runner of Khaled Hosseini's deeply moving fiction debut is an illiterate Afghan boy with an uncanny instinct for predicting exactly where a downed kite will land. Growing up in the city of Kabul in the early 1970s, Hassan was narrator Amir's closest friend even though the loyal 11-year-old with "a face like a Chinese doll" was the son of Amir's father's servant and a member of Afghanistan's despised Hazara minority. But in 1975, on the day of Kabul's annual kite-fighting tournament, something unspeakable happened between the two boys. (från Goodreads)

Jag vet inte var jag ska börja så jag börjar helt enkelt med att säga att detta är en väldigt bra bok. Efter att ha hört andra prata om hur fantastisk den är var jag lite rädd att bli besviken, men boken lyckades leva upp till mina högt ställda förväntningar.

En av mina kollegor på jobbet har tjatat på mig att läsa den här boken ett tag. Jag hade tänkt läsa den ändå under en längre tid, men bestämde mig nu för att faktiskt ta tag i den, vilket jag verkligen är glad för. Samtidigt var jag tvungen att pausa läsningen med jämna mellanrum bara för att smälta den ångest som boken framkallade. Jag berättade detta för min kollega när hon frågade vad jag tyckte om boken, när jag förklarat hur långt jag kommit i handlingen sa hon "det kommer att bli värre". Och det blev det.
  
Jag gillar verkligen hur den här boken är skriven. Det var lätt att komma in i berättelsen, lära känna och bry sig om karaktärerna som lever i en värld där det finns få självklara "rätt" och "fel". Boken berör teman som vänskap och familj och utforskar vilka konsekvenser de val vi gör i våra liv kan få för både oss själva och andra. Dessutom ger boken läsaren en lektion i Afghanistans historia, vilket var intressant och gav mig en bättre förståelse för varför landet set ut som det gör idag.

Min enda lilla invändning mot denna boken är att den är något förutsägbar. Att det skulle bli värre hade jag redan räknat ur när min kollega sa det till mig och flera av de större "vändningarna" i boken gissade jag redan tidigt. Samtidigt gör det egentligen inte boken sämre, det är helheten och hur allt hänger samman som är det viktiga i den här berättelsen. Som jag nämnde från början, det är en väldigt bra bok och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Khaled Hosseini!

Betyg: ✮✮✮✮✮ -

Mitt besök på bokrean

Idag hade jag äntligen tid att kolla in bokrean i affärerna här hemma. Jag hittade två böcker som jag blev lite nyfiken på, men som jag ändå kände att jag måste fundera lite på innan jag slår till (jag har som sagt väldigt ont om plats i mina hyllor för tillfället och vill därför inte köpa något "i onödan"). Det fanns i alla fall en hel del exemplar kvar så de lär finnas kvar om jag har vägarna förbi senare i veckan!

Böckerna som fångade mitt intresse var i alla fall dessa:

Kärlekens krigare av Christopher O'Regan
Denna boken la jag märke till mest för att författaren Christopher O'Regan alltid pratar historia på tv-med sånt intresse att det känns som att han inte kan misslyckas med att skriva en intressant historisk roman. Fast man vet ju aldrig, det kan ju hända att han är bra på att prata men riktigt dålig som författare...!

Pompeji - Livet i en romersk stad av Mary Beard
Jag har alltid varit intresserad av Pompeji och redan läst flera böcker om staden, både fiktion och fakta. Det är alltid lika intressant och jag är egentligen säker på att jag skulle gilla denna boken också. Samtidigt, eftersom jag redan läst så mycket om Pompeji undrar jag hur mycket nytt jag faktiskt skulle upptäcka i denna boken?








I övrigt hade de riktigt snygga samlingsvolymer av bland annat Jane Austen, Arthur Conan Doyle, Shakespeare m.fl. och också en riktigt snygg utgåva av Wuthering Heights (som är en av mina favoritböcker) men eftersom jag redan äger dessa böcker i andra utgåvor känns det inte helt motiverat att köpa nya, även om de var väldigt fina! Expeditionen av Bea Uusma fick i alla fall följa med hem och ovanstående böcker ska jag fundera en extra gång på!

♥, ...

Sammanfattning: Februari 2014

Eftersom Lex Bok är tillbaka på biblioteket och det var mycket e-böcker denna månad blir det tyvärr en lite tråkig bild till detta inlägget.

En sammanfattning av februari månads läsning.

Läst i februari 2014: 

- The Rosie Project av Graeme Simsion
- The Absolutist av John Boyne 
- Lex Bok av Sara Kadefors
- PS, I Love You av Cecelia Ahern 

Totalt lästa böcker: 4
På engelska: 3
På svenska: 1

Bästa boken var: The Absolutist av John Boyne. Att så många känslor kan rymmas i en och samma bok...! Fantastisk berättelse som jag gärna skulle läsa igen, trots alla hemskheter!

Sämsta boken var: PS, I Love You av Cecelia Ahern. Jag gillar filmversionen, så jag tror inte det är något fel på berättelsen i sig, den funkar bara inte som bok (för mig), främst för att den inte är tillräckligt bra skriven. Jag var heller inte särskilt förtjust i Lex Bok.