Det här är inte riktigt en recension utan mer lite blandade tankar om boken, men i brist på bättre sorterar jag ändå in detta under recensionstaggen. Det har gått ett tag sen boken släpptes och jag läste den nu, så nu när jag har haft lite tid att smälta den och mina tankar om den kände jag att det var dags för ett inlägg om den. För hur kan jag låta bli? Det är ju ändå Harry Potter! Nästan i alla fall. Om du inte har läst boken så varnar jag redan nu för att det kommer förekomma spoilers i det här inlägget, så sluta läs nu om du inte vill riskera att bli spoilad!
Jag hade knappt några förväntningar alls på den här boken när den släpptes och det tror jag var en förutsättning för att kunna tycka om den. Objektivt är det långt ifrån en perfekt bok (det finns faktiskt en hel del att klaga på) och egentligen är det ju inte ens en bok utan ett manus (som inte ska läsas utan framföras på en scen). Men av nostalgiskäl så kunde jag ändå inte ge den här boken något annat än fem stjärnor när jag recenserade den på goodreads. För så speciellt är och kommer alltid Harry Potter att vara för mig.
Jag har sett många diskutera om boken och innehållet är "canon" eller inte och för mig är svaret ganska enkelt - de delar jag gillade (tex Scorpius och Albus relation, att Harry, Ron och Hermione fortfarande är bästa vänner osv.) ser jag gärna som canon medan jag redan har förträngt det mesta av det jag ogillade (Voldemort har en dotter, WTH?, the trolley lady - igen WTH? osv.) och definitivt inte ser det som canon. Kanske låter det motsägelsefullt, och vissa tycker kanske att man måste acceptera allt eller inget som canon men i det här fallet tycker jag det går bra att välja. Jag ser den här boken lite mer som en kul "bonus" än som en faktisk fortsättning av Harry Potter-serien. Den är ju faktiskt inte ens skriven av J.K. Rowling men det går ändå att gilla den för vad den är. Och en dag hopas jag få se pjäsen live!
No comments:
Post a Comment